Skrivandets förmåga

Är förmågan att skriva medfödd eller går den att öva upp?

Kan man lära sig skriva? Kanske kan man lika litet tala om en medfödd skrivarförmåga som om en medfödd talang att snickra stolar. Övning, arbete, är här som på varje område den enda säkra metoden. Vissa skribenter [studenter] har begåvats med talangen att skriva och skriva om skvatt ingenting, andra skriver snabbt och lätt ihop det efterfrågade medan jag däremot, funderar och funderar, suckar en del och hoppas på att inspirationen och orden skall börja flöda. Går det då att skriva om ingenting? Jo, men visst, allt skrivande är kreativt, och även om man skriver om ingenting så finns där ändå en substans.

Det är lättare att skriva om vi vet vad vi skriver om, om vi grundar oss i våra egna reflektioner – den så kallade erfarenhetsbaserade kunskapen – men den är inte alltid så lätt att formulera i ord. Det är lättare att göra rätt när man vet hur man gör. Den skapande, språkliga upptäcksprocessen i skrivandet gäller alla former av texter. Att skriva är en skapande process, men också ett arbete - ett hantverk - och kan bara utövas genom att praktiseras och övning ger färdighet.

Samtidigt som det krävs kunskap kring det som det skall skrivas om måste det också tror jag finnas en känsla som skall förmedlas och det förutsätter tanken: Jag tänker, alltså är jag – Jag skriver, alltså är jag. Kunskapen hämtar vi genom att läsa allt möjligt som vi är intresserade och framförallt om det vi skall skriva. Att skriva väl förutsätter att vi vet vad vi skriver om och genom att läsa en mängd olika böcker, facklitteratur såväl som skönlitterära verk, så skriver vi också bättre.

“Att skriva är att undersöka. Att skriva är inte bara att berätta om det som du har upptäckt, det är lika mycket att upptäcka.” Genom att skriva berättar vi i skriftlig form att skriva är att tänka med pennan. Den första texten vi skriver är för vår egen skull, det är då vi fäster våra tankar på pappret eller i de flesta fall i datorn. Genom att skriva verbaliserar och formulerar vi våra tankar, det är i omarbetningen som texten får sin form och substans. Att skriva ser jag som en kärlek till att berätta sprunget ur önskan att förmedla något fast då i skriftlig form till skillnad från den genuina muntliga traditionen som berättelserna kommer ifrån.

Göran Hägg menar i sin bok Nya Författarskolan att det inte räcker med kärleken till skrivandet för att lyckas, för att bli författare måste det också finnas talang. Dessutom måste det förutom språkbegåvning finnas litterär kreativitet, en uppfinningsrikedom med förmåga att hitta på och fantisera. För att berika facklitteraturen bör skrivandet vara erfarenhetsbaserat, berättelsen och reflektionen hör ihop. Skrivandet är en process – ett viktigt redskap för lärande och tankeutveckling men också ett hantverk – om vi skulle vänta på inspirationen så får vi vänta länge.

“Att skriva är till 80 % transpiration och till 20 % inspiration.”